Det är grått och tråkigt och jag känner knappt nåt folk här. Tur jag ha min lilla solstråle Alice. Men det räcker liksom inte.

Efter mycket övertalning fick jag hasse att gå med på att ta ut sina 3 timmars kompledighet och umgås med mig, men ack nej, det gick inte för chefen så jag blir nog sittande ensam igen.

Jag saknar göteborg. Alla mina vänner och hela mitt liv finns där. Här har jag ingen ting utöver familjen och det räcker liksom inte. Jag behöver resten också för att kunna njuta av min lilla familj ordentligt.

Jag mår dessutom illa.