Vi  fick avslag på socansökan. Tydligen hade hasse en del pengar i fonder och på konton och jag hade en del i aktier. Detta visste vi ju men de är ju låsta, vi kommer ju inte åt dem. skulle fixa så att banken styrker att vi inte kommer åt dem så skulle vi ansöka på nytt. Fick mitt hyresintyg av soc också, men eftersom vi fick avslag på ansökan så fick hon skriva ett totalt intetsägande. Det står typ att om Linn söker socialbidrag och bedöms vara berättigad bistånd så kommer hon få pengar enligt norm och därmed till rimlig hyra. Det garanterar ju INGENTING. Det är för många OM. Frågan är om det intyget räcker (tillsammans med skilsmässobevis och bodelningsavtalet som jag var och fixade med advokat) för att hyresvärdens jurist ska kolla på det och besluta att jag får ta över lägenheten. Jag har rätt till den enligt lag om vi i vårt bodelningsavtal skriver att den ska tillskiftas mig, skriver under båda två och visar för hyresvärden. Men hyresvärden har egna regler, att ingen bidragstagare eller studerande ska få teckna kontrakt hos dem. Detta tycker jag är konstigt, skulle deras regler stå över lagen? Deras regler kan gälla vid nyteckning av kontrakt, men när det kommer till överlåtelse av lägenhet vid skilsmässa så har den part som är i störst behov av makarnas gemensamma lägenhet rätt till den.

Jag vet inte vad jag ska göra. Socansökan var ju gemensam (eftersom skilsmässan inte går i genom förrän augusti) och jag kan inte söka bidrag för mig själv förrän 2 veckor innan den går i genom. Jag söker jobb för fullt men chansen att hitta något fast inom kort (som hyresvärden kräver) är minimal. Om jag blir nekad lägenheten så säger hasse upp den omedelbart och då har jag väldigt kort tid på mig. Hur fan ska detta sluta? Soc har som sagt erbjudit mig en campingplats om vi blir bostadslösa. HA! Jag tänker inte utsätta mina barn för det. En campingstuga, vad gör jag om nea blir hungrig på natten och vill ha välling? ska jag lämna sovande alice ensam och gå till gemensamma köket och fixa det då, lämna båda två eller väcka alice och ta med mig båda? Inget av det funkar ju. Trangiakök kanske? Mitt i natten? nej. Och miljön? det blir vi och en massa a-lagare. Hur skulle jag kunna söka jobb och lägenhet från en campingplats? alla möblerna? Nej. Där går gränsen. Då skulle de få flytta till pappa (tanken gör ont) där de kan få stabilitet. 

Jag ringde mamma för tips och råd angående alice som är så trotsig att jag inte vet vad jag ska göra. Jag frågade varför det bara är hos mig hon krånglar så. Mamma svarade att jag är för stressig och arg och allt vad det var. Mitt självförtroende är i botten, kanske mår de dåligt hos mig då. Blev arg och sa till henne "ja men då är dt väl bättre att de flyttar då". Då började hon skrika på mig och sen la hon på luren. Efter vårt samtal skrev jag till henne "du förstår ingenting av detta. du låter mig aldrig förklara och är inte det minsta intresserad av hur jag känner. tror du på allvar att barnen mår bra när jag själv mår så dåligt? tror du vi mått bra av att bo hos dig när du haft dina problem? Då tror du fel! Om du visste hur många ärr och hur mycket problem i vuxna livet jag hade sluppit om du valde att ta hjälp under min uppväxt istället för att vara så förbannat präktig. Jag är så trött på att aldrig få tala om mina sår och hur jag känner". som svar fick jag "Jag gav aldrig upp iallafall. och ärr kan du prata med din far om. han ljög sig till allt. som han fortfarande ljuger om. fast det finns svart på vitt på papper. prata med honom om ärr. kanske du fick när du var vittne till att jag fick stryk av honom". därefter skrev hon "ska susanne få rätt? (sen citerade hon en sak susanne sa för 2 år sen som jag blev jävligt sårad över:) hon som inte klarar 1, hur ska hon klara 2?" 

Pang så var man på botten igen. 

Jag tänker aldrig någonsin ge upp mina barn, jag älskar dem, de är mitt liv. Jag vill av hela mitt hjärta att de ska bo hos mig men inte till vilket pris som helst, inte till ett pris som barnen får betala! 

mjodå, sakta men säkert. Alice har börjat på förskolan och det går kanonbra. 15 timmar per vecka , så 5 timmar om dagen tisdag, onsdag och torsdag är hon där. Det är skönt för oss båda, hon får leka av sig, jag får lite egen tid med nea och bäst av allt, vi får lite distans från varandra och det är nyttigt. Nea har fått plats på samma avdelning 26e maj. Sen blir det till att söka jobb på allvar. Igår var jag på en anställningsintervju, för ett semestervik förvisso, men alltid nåt. Det gick inge vidare. Visst jag har utbildning, men jag har ju inte jobbat speciellt mycket efter gymnasiet, har ju bara varit på smällen och mammaledig på löpande band. De ville ha någon med lite mer erfarenhet eftersom jobbet kräver ganska mycket erfarenhet och ensamansvar. Men det löser sig. I veckan ska jag ringa till lite fler ställen och bara hoppas på det bästa. Nu söker jag lite på halvtid kan man säga, har ju fortfarande en av ungarna hemma på heltid. Fick höra att mölndal skulle ta tillbaks sina timvikarier och lägga ner resursenheten från 1a maj. Så då har jag troligen en chans att iallafall få gå på timmar och sådär. Alltid något. Vi får se, men jag anar en ljusning.

Allt börjar kännas lite bättre nu med allting. Har vant mig vid tanken på att det inte är jag och hasse längre. Den tanken har väl visserligen funnits ett tag och är väl inget jättenytt men det är nog först nu jag vant mig på allvar.Det finns stunder jag saknar, men jag måste säga att jag är nöjd med mitt liv som det är nu.

Jag råkade offentliggöra mitt och fredriks förhållande på facebook. Herregud. Hasse skrev "grattis till nytt förhållande, hoppas det går bra mellan er. har lite frågor angående försörjning nu när du ändå har en ny men det kan vi ju ta på telefon". Direkt blev hasse angripen, sen hoppade hans väninna in och kallade mig för svin, och min syster och julio och sara försökte backa upp mig. Och så var karusellen igång.

Tänk om han verkligen menade grattis? Jag vet inte. Jag såg det nyss. Varför är det så jobbigt?

Ibland slås jag av tanken att bara skita i alltihop, flytta tillbaks till vetlanda, med hasse och bara fortsätta där vi slutade. Det är absolut inte vad jag vill men det vore så enkelt att bara fly. Det mest optimala vore om folk kunde sluta kasta skit och bry sig lite mer om sitt egna liv, och låta mig få vara ifred. Låta mig få en chans att ta mig upp, ställa mig på egna ben, vara en bra mamma och få ha min fredrik. Det är så jag vill ha det.

Tack vem du nu är som gav mig en sån härlig kommentar igår!

Idag känns allt lite bättre. Igår var ingen bra dag. Jag tröstade mig framför datorn med spotify. Sen åkte jag in till stan för att ta en fika med jonathan. Det var inte uppskattat alls av fredrik. Han var jättearg på mig när jag kom tillbaks. Dels för att jag åkt och träffat jonathan, han hatar jonathan - något jag inte hade en tanke på, dels för att han fått höra av mina vänner hur det var ställt igår och för att jag inte pratade med honom istället. Kanske var han lite sur för att jag var ganska bra på lyset när jag kom tillbaks också. Det var iallafall inte alls min tanke att göra någon upprörd men nu i efterhand förstår jag det till fullo. Hur som helst, idag mår jag bättre. Ikväll ska vi till träffa karolin, det var ungefär 400 år sen, sen ska vi ta med henne till kicki och förfesta lite och sen till henriksberg och spela biljard. Det är iallafall planen.

Och på söndag ska jag och mor hämta barnen! Helt underbart, har saknat dem väldigt mycket men har också varit väldigt skönt, och behövligt, att vara barnledig en vecka.

Är jag så jävla hemsk då?

Jag orkar inte mer.

Helt plötsligt blev det ett jävla rabalder om allt. Jävla bråkande. Varför kan inte allt bara få vara som vi kom överens om från början? Vi hade bestämt hur vi skulle göra med allt. Varför ska han börja bråka och riva i allt? Ett tjaffs om en jävla micro blev till ett hot om att säga upp lägenheten. Jag vill bara spy på allt nu.

Kan inte allt bara få vara som det var bestämt, så jag kan få chansen att gå i genom detta med mig själv i behåll. Kan inte bara tiden gå så allt kan bli klart. Jag mår inte så bra. Jag är så trött på honom nu efter allt detta. Hur kan någon som var så varm och underbar plötsligt bli så kall, elak och bråkig? jag har bestämt mig för att fixa detta men jag vill inte ha en massa extra skit.

Vaknade hos fredrik kl 11.25 Eller jag snarare tvingade upp mig själv ur sängen. Herregud vad fort man ändrar sin dygnsrytm. Kunde inte somna igår (idag) förrän vid 5. Försökte först lägga mig vid 00 men märkte snart att det inte var någon idé. Gick upp och la mig på soffan med datorn till klockan 3 istället. Gjorde ett nytt försök att gå och lägga mig men då var det förfärligt varmt istället så vid 4 gick jag ut till datorn igen. Tänkte att det här går ju inte så jag la mig på soffan och försökte somna och jag måste ha lyckats slumra till iallafall för plötsligt ringde någons alarm. Då var klockan 6. Somnade om relativt fort iallafall när de gått till jobbet här. Det är så skönt att inte ha något att göra! Om en timme blir jag dock upphämtad av julio. Vi ska hämta syrran och sen ska vi hem till mig. De ska hjälpa mig med gardinstängerna och jag ska tvätta. Egentligen borde jag skämmas över att ta in folk med tanke på hur det ser ut, och luktar, hemma hos mig. Men men, smällar man få ta! Efter tvätten och kanske lite städning så blir jag iallafall upphämtad av fredrik och så åker vi tillbaks hit, käkar mat och sen är det la tänkt att vi ska sova. Får la se hur det går. Har jag samma problem i natt så får jag nog se till att ställa klockan lite tidigare så jag kommer upp.

Nu ska jag äta godis.

Även om det är förbannad tungt ibland så måste man liksom orka fortsätta, hur ska man annars lyckas ordna upp saker och ting? Ni håller säkert med mig på den punkten. Man kan liksom inte bara tröttna. Då hade jag gjort det för länge sen. Men jag har två barn och för dem måste jag orka. Jag är deras trygghet i vardagen nu och det ansvaret tar jag på fullt allvar. Men det är inte bara de jag lever för, jag har faktiskt en hel del glädjekällor utöver dem. Och det är ju en himla tur. De gör allt lite lättare när det kaosar sig. Det finns speciellt en person just nu som lyser upp min tillvaro (du vet vem du är). För övrigt har jag precis diktat ihop ett långt mail till svärföräldrarna. Det kändes som det behövdes. Det är liksom inte bara Hans jag skiljer mig ifrån, det är ju hela hans familj också. Det känns märkligt, de har de senaste 4 åren funnits närmare mig än min egen familj och det har hänt väldigt mycket under dessa åren. Det som hände mellan mig och Hans rotar sig ganks alångt tillbaks i tiden men med hans familj känns det väldigt abrupt. Men men nog om det.

I övrigt har det varit en fantastiskt händelselös dag. Helt underbart. Jag sov hos fredrik till ca 13, gick upp, åt, duschade och la mig på soffan med datorn. Sen har jag i princip legat här. Varit iväg till Kållered och inhandlat mig en ny vagn också. En vanlig sittvagn till Nea med ståbräda till Izzy. Så sjukt mycket smidigare att köra.

Imorn blir nog ungefär lika spännande. Fast imorn ska jag tvätta och så kommer syrran och oio förbi också. Städa ska jag väl också göra. Och så tänkte jag ge mina apu-bedömningar till oio så får han fixa ett cv till mig, det han gjorde till Hans blev ju förbannat bra.

Egentligen borde jag gå in och lägga mig hos fredrik men han snarkar arslet av mig så jag tror det får bli soffan tyvärr. Men jag kan ändå inte sova nu, så jävla mycket som jag sov i natt.