Jag är allmänt sur och grinig. Hela tiden. På allt.

Exempel, just nu försöker jag natta Alice. Ber Hasse vara tyst under nattningen men jag tror inte han vet vad tyst betyder. Känns som han tror att man är tyst sålänge man kniper käft, kvittar om man river väggarna i rummet. Man är tyst så länge man kniper.

Jag springer in och ut från ALices rum där hon ligger och skriker. Öppnar dörren till toa, nej men oj, där sitter Hasse och skiter med olåst dörr och en tidning! Och jag kämpar som en gnu! Usch vad arg jag blir.

Får man verkligen bara gå och sätta sig på dass med en tidning och skita när någon annan sliter fan av sig?

Jag: Ska du skita nu? och spola när hon somnat? och väcka henne?

Hasse: Jag hängde upp tvätten för fan! Jag ska inte spola!

Inte spola? Är jag dum eller är det äckligt? 

Irriterande.

Och det är irriterande att det luktar illa överallt. Att jag mår illa hela tiden.

Jag är så irriterad.

Det är grått och tråkigt och jag känner knappt nåt folk här. Tur jag ha min lilla solstråle Alice. Men det räcker liksom inte.

Efter mycket övertalning fick jag hasse att gå med på att ta ut sina 3 timmars kompledighet och umgås med mig, men ack nej, det gick inte för chefen så jag blir nog sittande ensam igen.

Jag saknar göteborg. Alla mina vänner och hela mitt liv finns där. Här har jag ingen ting utöver familjen och det räcker liksom inte. Jag behöver resten också för att kunna njuta av min lilla familj ordentligt.

Jag mår dessutom illa.

Alice har låtit knepigt igårkväll och i förmiddags. Hon har haft en väldig hosta, framför allt igårkväll, och lisom tjutit i luftrören när hon andats ut. Idag tog Hasse med sig henne till barnmottagningen och det visade sig att hon har falsk krupp! Min stackars gumma. Hon fick kortisoninhalation under en minut och har fått med sig en luftrörsvidgande hostmedicin hem. Eller ja, hon fick recept på den så hämtade vi den. Så nu hoppas vi allt går bättre. Hon har varit väldigt gnällig och slö hela eftermiddagen, ätit dåligt och bara hängt på mig. Men nu sover hon äntligen. Skönt för både henne och mig. Trötta, sjuka, gnälliga och hängiga barn tillhör inte favoriten. Säkert inte så kul för henne heller. Mammas lilla pluttunge!

Vi fick inte lägenheten! Fan fan fan!

Nä för det paret som ligger först har tackat ja, så det blir dom som får den. Herr och fru snopp.

Min älskade Alice har hosta, massa hosta. Det är jobbigt att se den lilla, lena, mjuka kroppen hoppa upp och ner i hostningar. Hon hostar tills hon kräks, stackars lilla gumman.

   Hasse blev glad för de två paketen som han hämtade förut. Det var en Amon amarth-dvd och en slipknot-skiva, den nyaste. Det var de två och mössan han hade önskat sig. Sen gick han och jobbade och jag och Alice har fått umgås med varandra hela dagen. Älskade unge!

   Jag älskar Alice! En mors kärlek till sitt barn är något obeskrivligt, något magiskt. En helt villkorslös kärlek utan krav och utan löften. Vad jag inte förstår är hur jag ska kunna älska en till lika mycket? Men det kommer sig nog naturligt. Jag skulle kunna göra allt för mina barn.

Fy jag har aldrig mått så dåligt som igår! Låg i sängen till klockan 15 då jag inte orkade gå upp. Kunde inte äta och knappt dricka ens vatten, fy, låg bara och kved eller sov. Som tur är ställde Hasse upp och lät mig sova.

Idag har jag provat det gamla knepet att äta något innan jag kliver ur sängen på morgonen, och det fungerade faktiskt. Några bett på ett äpple och några munnar Ramlösa eller Loka eller vad det nu var, och jag orkade ur sängen redan klockan 8. Visserligen hade jag vid klockan 8 redan fått några timmars sovmorgon, ca 2, men det är bättre än igår.

   Vid 10 var vi på BVC med Alice, hon växer och går upp i vikt precis som hon ska. Hon är så söt ungen! Nästa besök blir 1-årskontrollen. Tänk tt hon redan är 1 år om bara 2 månader!

   Efter BVC var vi förbi apoteket och köpte postafen till mig. Åh gud, underbara tablett! Tar bort illamåendet, om inte helt så iallafall till 90 procent.

    Så efter att ha fått i mig en tablett mådde jag såpass bra att jag kunde äta 2 bitar tårta som Hasses mamma kom förbi med. För idag fyller Hasse 23!

Han har fått en box med sällskapsresorna, en bok som heter Hårdrock å är skriven av de två som leder "rundgång" i radio, En bok "herrarnas dassbok" - han har ju sån humor och en gosig mössa. Två till paket finns att hämta på posten. Två paket jag köpte i göteborg men som på något vänster blev kvar i Fias bil när hon körde mig till Vetlanda, så hon har skickat dom. Ska väl svänga förbi Ica sen och hämta dom, innan Hasse börjar jobba. Om vi hinner det, Hasses mamma är ute med Alice just nu nämligen.

   Vad som händer sen idag vet jag inte. Hasse ska jobba eftermiddag och jag har min gamla telefon (min nya har ballat ur) utan en massa nummer så jag kan inte ringa någon heller. Tyvärr. Och 90 procent av de jag känner har barn och jag är nästan säker på att ingen vill träffa oss nu när Alice är så förkyld. Och jag också. Och Hasse också för den delen.

   Åh jag är på helspän, har fortfarande inte fått veta nåt om lägenheten! Känns som jag väntat i flera veckor, men i själva verket har det bara gått en helg. Alltså typ två dagar. Och en av dessa två dagar så har de stängt. Så jag får nog vänta ett par dagar till. Varje dag känns ungefär lika seg som dagarna gjorde när man gick över tiden för förlossningsdatumet - alla som varit gravida och gått över tiden, även om det bara handlade om 3 dagar som för min del, vet hur fruktansvärt seg och eländig en dag kunde kännas. Herregud vad jag svamlar!

   Hasses mamma skulle köpa en höstoverall till Alice idag, den är jag lite nyfiken på!

Igår fixade jag och Hasse barnvakt en timme när Alice somnat för att gå och bowla. Tror vi hann med 3 spel ungefär. Det började jämt i varje spel men snart blev det en allt större skillnad i poängställningen och jag låg inte direkt bäst till. Jag förlorade stenhårt, som vanligt. Men det gör inget.

"Det gör inget" betyder ungefär "skitspel jag tänker aldrig mer bowla". Fast hade inte blivit riktigt lika grinig om inte Hasse, i ett meningsbyte om vem som var bra eller inte, kläckt ur sig "Jag är ju bättre än ig men jag är ju fortfarande väldigt dålig". Tack då. Haha.

   Sen gick vi hem och Alice hade inte vaknat en gång. Skönt det.

Jag är så sjukt nervös inför vem som får lägenheten. Detta är inte nyttigt för mig. Det spritter i hela kroppen och jag vågar inte ens tänka på vad som händer om vi inte får lägenheten. Det vore ju förjävligt. Men på nåt sätt har kropen redan tänkt tanken att det faktiskt kan bli så att det blir någon annan som får flytta in istället för oss, eftersom jag ändå fortsatt söka lägenheter i väntan på svar. Men blir vi erbjudna att teckna kontrakt så raderas alla mina pågående sökningar. För då har vi en lägenhet, i göteborg!

   Vi har ju valt att lösa det så att om vi får lägenheten så säger vi upp den vi har här i vetlanda med en gång och jag och Alice å möblerna flyttar t göteborg.  Sen får han flytta hem till sin mamma, jobba kvar på Elitfönster och betala hyran för lägenheten i göteborg härifrån. Samtidigt som han då givetvis söker jobb i göteborg som en liten blå. När han får jobb i götet flyttar han till oss. Det är inte den roligaste lösningen för honom, men han accepterar den. Det är så det får bli liksom. Det jag är rädd för är att det kommer dröja många,många månader för honom att hitta ett jobb i göteborg och att vi kommer hamna i ett döläge. Hoppas inte det.

   Åh nu svamlar jag iväg igen, vi vet ju inte ens om vi kommer få lägenheten. Men om....

Då var man hemma i vetlanda igen! Min kusin Fia körde mig och Alice, fast fick betala henne en peng.

   Igår var jag och tittade på lägenheten. Med mig hade jag Camilla, min andra kusin. Dety var nog helt seriöst den finaste lägenhet jag sett! På bottenplan när man kom in i hallen låg en toalett direkt till vänster, ett helkaklat ljust badrum med badkar å handduksvärmare, lite längre fram till vänster fanns garderober. Mittemot garderoberna fanns en klädkammare. Precis efter klädkammaren och garderoberna var hallen slut och man klev in i vardagsrummet. Ett stort, ljust och luftigt vardagsrum. Först till vänster i vardagsrummet fanns ett sovrum, sen ett ljust och ganska rymligt kök. Längs andra väggen, rakt fram sett från hallen, fanns en rymlig inglasad balkong. På höger sida, mitt emot sovrummet fanns trappan upp. Direkt när man kom upp hamnade man i nåt slags vardagsrum till. Till Höger fanns ett stort sovrum med enorm utsikt. Till vänster låg ett sovrum till med en toalett mitt emot och ännu längre åt vänster fanns en klädkammare omgjord till kontorshörna.

Överallt denna enormt fina utsikt! Och lägenheten låg bara 3 minuter från hållplatsen.

   Hoppas, hoppas, hoppas vi får den!!

Idag har jag mått illa hela dagen och dessutom är jag dunderförkyld. Jag har hosta och troligen åkt på en bihåleinflammation. Det värker i kinderna och huvudet spränger. Inte kul. Men det går nog över.

   Det är iallafall skönt att vara hemma igen. Hasse är ute med Alice nu. Skulle handla nåt att äta och alvedon till mig, han är så snäll.