på precis allting.

Nea krånglar, vägrar sova. somnar hon så tar det 2 minuter innan hon vaknar, tar jag upp henne så gnäller hon ihjäl mig. Jag ringde H på jobbet för att fråga vart nappen är och så sa jag "detta orkar jag inte med idag" då skrattade han och sa "det måste du göra!". Varför kan man inte få en kommentar som tex "jag förstår att jag är irriterande och jobbigt men försök en stund till" eller liknande. lite stöd. inte bara någon som skrattar i luren och säger vad jag måste och inte. På frågan om vart nappen var så svarade han "ööh jag såg den på golvet nånstans...öh" men på golvet?! varför plockade du inte upp den då männska? sur är jag. När jag städade förut så berömde han mig. Iallafall enligt hans mening. Han sa "kul att se att du städar, se att man inte är ensam om det jämt". Det var väl inget kul beröm? det var väl en mer spydig antydan till att "du städar aldrig, det är bara jag som gör det"? Jag är såååå trött på allt just nu!

Det är intevad han säger, det är hans sätt att säga det på. Metabudskapet.

Och nea har inte gjort annat än krånglat idag. Surat o gnällt och varit allmänt tjurig. vägrar sova. Jag är irriterad. På folk. På alla.

Världens största jävla spindel är i min lägenhet!

Den sitter under dörren eller vad man ska säga. I den lilla springan som finns mellan dörren och golvet, framför tröskeln! Den försöker inkräkta och äckla sig i min lägenhet, jag hatar spindlar! Jag sitter här och ryser och sryser och undrar hur jag någonsin ska kunna slappna av igen.

Hjälp är påväg, Natha och hennes vän björn ska komma (men då har den väl redan rymt) och ta bort det vidriga "lilla" krypet. Den är inte så liten! Kroppen var nog åtminstone 1,5 cm lång och benen var tre gånger så långa. Och den var tjock! och rörde sig långsamt och äckligt *ryser* framåt. Framför min tröskel är som en skena på någon halv centimeter djup. Den satt där i, så den överlevde troligen när jag i panik smällde igen dörren.

Jag hoppas den inte har rymt! Tänk vilka vidriga platsen man kan hitta den på! I sängen, i garderoben, i skon, i cigpaketet! *ryser igen*

Jag hatar spindlar och kommer aldrig någonsin ens kunna tänka mig att försöka göra något åt det.

Jag väger 64 g! Jag som alltid vägt omkring 52 (ja innan jag blev gravid för andra gången iallafall). Det känns inte bra. Jag vill väga som jag alltid gjort, åtminstone någotsånär. Jag vill kunna ha mina gamla vanliga kläder igen och jag vill inte ha en massa häng överallt. Folk säger att jag är så smal och fin men de har inte sett mig näck, som tur är. Okej nej nej det är väl inte sååå illa som det kunde varit, men jag märker av det och trivs inte med det. Så nu är det dags att ta till det hårda artilleriet!

2 fiber+ ört tabletter och en 1 multivitamin 3 ggr dagligen och ersätta frukost och lunch med proteinbaserad måltidsersättning (herbalife). Till middag tänker jag äta vanlig mat, köttbullar, falukorv, fisk eller vad som egentligen. Och så tänker jag vara ute o promenera raskt minst 1 timme varje dag. Så är det bara. Proteinrika snacks är också bra. Jag har laddat upp. Här ska bantas!

Nu är jag hemma igen. I vetlanda.

Egentligen skulle jag stannat till efter 1/11 någon gång men det blev inte så. Det började med att det körde ihop sig med mamma, vad som hände vet jag inte riktigt men det blev lite bråkigt. Antar att vi hade lika stor del i det hela båda två. När det blev så så kände jag direkt, jag vill hem - jag orkar inte vara beroende av andra människor för att få tak över huvudet osv och inget kändes kul längre. Min surhet på morsan gick över i princip direkt men jag ville ändå åka hem till mitt egna hem. Så det var inte för att "komma ifrån göteborg" utan snarare för att "komma hem till mitt eget". Mitt hem är min fristad. Snart är mitt hem beläget i Göteborg och då kommer allt bli mycket enklare.

Hur vi gör med utbildningen etc nu 1/11 får vi se. Ska ringa henne i veckan och säga att jag åkt hem. Kanske blir det fler utbildningstillfällen. Jag hoppas det. Hann med en mycket trevlig lunch med kicki på da marco på förmiddagen innan det var dags att åka. God mat och god vän = god lunch. Sen gick vi upp till mor min för att mata nea och samla ihop packningen. Hur som helst var det väldigt skönt att få komma hem. Världens underbaraste människor, sara och patrik, körde mig i min fars bil. Mig och Nea, mormor ville så gärna ha kvar alice till på torsdag. Och det ska jag säga, att även om jag och min mor ryker ihop ibland så vill jag inte att mina barns relation med sin mormor påverkas, då drabbar det dem negativt och de har verkligen inte med detta att göra. Men jag kanske tänker mig för ästa gång mamma glatt säger "jag passar dem så gärna, så gärna!" För jag vet att hon har ont och sådär och när hon inte orkar så resulterar det i ett utbrott. Eller jag kanske inte ska säga utbrott, men jag tror att både jag och min mamma har svårt att uppfatta varandras signaler. Antingen ser vi dem inte alls eller också så misstolkar vi dem. Och det resulterar i något som tillsynes verkar vara väldigt plötsliga gräl, men som säkerligen skulle kunna förhindras om vi bara lärde oss att förstå varandra på rätt sätt. Ibland tycks vi tala grekiska med varandra, det kan helt enkelt inte hjälpas.

Magkatarr har jag åkt på också, har en konstant sugande känsla och en dov värk som bara lindras tillfälligt av att äta. Så har köpt mig lite piller och hoppas på att det blir bättre snart. Äter jag inte så mår jag illa. Eller snarare, hinner jag bli hungrig så blir jag illamående. Riktigt jobbigt. Men det går la över det också.

Nu är det dags att hoppa i SNARKLÅDAN.

Både konsert och dop. Konserten igår var ritkigt bra, kul stämning osv. Förband nummer två såg en aning roliga ut i sin utstyrel men det lät ganska bra. Ett litet tag. Sen blev det förjävla ostämt allting.

Idag var det omtalade dopet! Jag var så sjukt nervöst så det går inte att beskriva. Redan på genrepet var jag helt skakig och hade jättesvårt att sjunga men efter att ha kört i genom det hela ett par gånger gick det mjukt och smidigt och allt bådade gott. Väl på scen tappade jag texten :( Det var bara kanske 7 ord (korta ord, kanske 2 rader) som försvann och min blackout varade i kanske 3 sekunder, men jag kände det som om den varade i flera minuter. Paniken spreds genom hela kroppen men utan att jag själv förstod hur det gick till så hade jag börjat sjunga igen. På rätt ställe till råga på allt. Och bra lät det. Så i det stora hela gick det faktiskt mycket bra. Flera stycken var framme efteråt och gav mig beröm och komplimanger, sa att jag har jättevacker röst och att det var jättemodigt av mig att gå fram. Kändes skönt att höra. Frågade om det märktes väl att jag tappade texten men de hade inte tänkt så mycket på det sa de. Sen vet man ju inte sanningshalten i det, men de verkade uppriktigt glada över att jag ställt mig och sjungit. Nästa gång ska det bli perfekt.

Så nu är vi hemma hos min far o hans fruga, strax middagsdax. Sen är det dags att börja göra sig i ordning för förfest hos Julio och sedan utgång ikväll. Min mor ska ha barnen så ikväll ska vi roa oss! Rockbaren troligen.

nu bär det av till kyrkan. Ska sjunga på dopet idag. Spännande. Och sjukt nervöst.

Nu är jag med barnen i mitt kära göteborg hemma hos min mor. Mycket trevligt.

Igår var jag ute en svänf med camilla och min mor var barnvakt. mindre kul idag haha. Var hos min syster en sväng med barnen också, nea skrek nästan hela tiden dock.

Alice har åkt på ögoninflammation nu. Inte kul.

detta inlägg blev väldigt osammanhängande känner jag.

Imorn ska jag hur som helst träffa isabel och på onsdag blir det till o träffa fredrik. Med eller utan barn vet jag inte.

På fredag eller lördag kommer min man hit och på lördag är det som sagt dop.

på väg till göteborg med ungarna. Nea har vrålat hysteriskt i en timme. Jippe. Tänker aldrig mer åka bil med henne.