Snart får jag mitt liv tillbaka!

Mitt Göteborg.

Min man kom hem igår klockan 16.30 och gick till apoteket och hämtade mina tradolan, så det löste sig. Vad jag inte visste var att jag skulle bli helt snurrig i bollen av dem. Första tabletten kände jag inte så mycket på men sen tog jag en till innan läggdags och då jävlar. Ett rus, men mest illamående och yrsel. Men de tog iallafall bort smärtan i knät. Helt och hållet. Idag har jag inte vågat ta någon tablett med tanke på att jag har haft hand om barnen och det är inget bra att vara vimsig då. Inte alls. Så det får bli en inför natten istället.

Nog om det.

När Alice kom hem igår och vi stod och gjorde välling så drog hon i min tröja och tittade på mina bröst och så sa hon "mamma har tuttar. Farfar också. Farfar har också tuttar" sen nickade hon allvarligt en lång stund. Min lilla solstråle! Hon är så rolig! Och så snäll och så duktig! Alltid!

Hon fyller för övrigt år i helgen. Den 15e. Då blir hon 2 år!

"Vi pratade idag. Det var längesen sist, vad har du egentligen haft för dig sen dess? Vi pratade om ingenting alls, egentligen, men ändå kändes det så viktigt. Vårt samtal. Jag har saknat dig, är du medveten om det? Fortfarande saknar jag dig och hoppas att vi ses igen. Du är ofta i mina tankar. Jag vet att det är andra tider nu, mycket har förändrats men minnena finns här än. Minnen från då. De är som suddiga bilder i en bok.. Det är jag själv som tagit bilderna och bara jag själv som kan se dem, men de är vackra. Efter vårt samtal blev jag som attackerad av detaljerna, plötsligt fick varje bild ny skärpa och jag kunde se alltihop. På nytt. Dina läppar, underläppen med den lilla pluppen i mitten, ditt leende, ditt skratt. Som en våg genom min kropp kände jag fjärilarna i magen då jag kom till dig, mitt leende som vägrade försvinna när jag såg dig där, hörde din röst.

Kanske är jag på djupt vatten, men minnen kan aldrig förbjudas. Det är oskyldigt, jag ska stänga min bok nu och packa ner den i en låda i källaren. Det är andra tider nu. Det är bra nu."

Skrivet av anonymia. Men det kändes mitt i prick idag. Därför vill jag visa.

Okej jag har ont på nätterna och fick ringa 30 samtal för att slutligen bli kopplad till min läkare som kunde skriva ut tabletter. Bra. När jag sen väl skulle knata till apoteket upptäcker jag att jag saknar min hemnyckel. Vad dumt. Tänkte att jag tar bakvägen ut och lämnar källardörren olåst och skyndar mig (så gott det går med barnvagn, bebis och nyopererat knä). Men väl ute regnar det. Skit också, jag har inget regnskydd. In i lägenheten och försöka ringa min man. I samma stund jag hör signalen i telefonen hör jag hur det ringer från vardagsrummet. han har glömt telefonen.

Nu har vi precis kommit hem efter en visit hos svärföräldrarna. Det var trevligt. Nästan alltid trevligt där ute nu för tiden, var längesen det var något tjafs eller bråk.

När vi kom ut så skulle de äta middag. Vi hade precis ätit innan vi åkte så vi var proppmätta. Jag lagade porterstek idag! Med potatis, skysås, brysselkål och ärtor, helt vansinnigt gott måste jag säga. Nomnom. Mörl-varning på det!

Efter att de ätit fick vi vaniljglass med ericas hemlagade kolasås till och den var helt fantastisk. Smakade precis som knäck...*drömmer*

På tal om knäck, nu är det inte långt kvar till jul. Eller det är det väl egentligen, men det börjar åtminstone dra ihop sig. Jag vill ha en hårfön i julklapp har jag sagt till min man, av övriga ska jag nog önska mig bidrag till en diskmaskin. Jag behöver verkligen en diskmaskin. Snart kommer jag troligen bo ett tag med barnen själv och om jag får tag i en diskmaskin så kan jag ägna mer tid åt mina barn, istället för att stå och diska hela dagen.

Nu ska jag lägga mig och vila mitt ajiga knä.

Skriv gärna en rad i gästboken!

Japp. De ringde på torsdagseftermiddagen och talade om att de fått ett återbud, så om jag kunde och ville så fick jag operationstid klockan 7 på fredagsmorgonen. Jag tackade ja och igår tog de bort den onda knölen i mitt knä. Den ena. Den är skickad på mikroskopisk analys för närmare undersökning men läkarn sa att med blotta ögat tyckte han att den iallafall såg godartad ut. Vi får vänta och se. Och hoppas såklart! Men jag tror inte det är någon elakartad knöl. Den andra knölen, den större, vill de inte ta bort eftersom den sitter precis intill en nerv och det vore helt enkelt riskabelt. Men om det nu mot all förmodan skulle visa sig vara nåt vajsing med den knöl de nyss tog bort så tror jag de tar bort den andra också. Eller om den skulle växa mer och börja trycka mot nerven. Vi får väl se.

Så nu sitter jag här, snurrig av tabletterna och smått ont i knät. Utan tabletterna får jag jätteont. Så hellre lite snurrig då. Igår hade jag sjukt ont oavsett tabletter. Fick morfin på uppvaket men det hjälpte knappt det heller. Blev bara simmig i huvudet. Jag har sovit uselt i natt men med tanke på att jag i princip sov hela dagen igår så klarar jag mig.

Nu väntar jag på att min man och barnen ska komma hem. De har varit och handlat och jag ska laga mat. Porterstek med potatis, skysås, brysselkål och ärtor. Gud vad gott det ska bli. Eftersom jag inte kan göra så mycket annat i hemmet eller med barnen så känner jag att jag kan gottgöra med lite riktigt god middag istället. Mums.

Så känns det idag, blä. Jag har sovit ungefär 6 timmar på 3 dygn. Kroppen värker och det sticker i ögonen. Hur ska jag orka med en trotsig tvååring och en sjuk bebis? Av någon konstig anledning gör man det. Jag har försökt få Hasse att stanna hemma idag, sjukanmäla sig eller vad som helst. Jag vet att det är fel, att han inte bara kan stanna hemma men så sa han också nej. Känns som ett slag i ansiktet. Jag är världens sämsta mamma dag.

A: Nallen få godis!L: ska du handla godis till honom då?A: ja.L: vad ska du handla för godis då?A: fisk!