Får man tänka "jävla jävla jävla unge!" om sina barn?

Alltså tänka, inte säga. Det borde vara okej. Det är ingen annan som hör om man tänker det och man kan förlåta sig själv och ändra sig precis hur man vill utan att behöva förklara sig. Det borde vara okej, så därför tänker jag "förbannade jävla unge!". Nu känns det bättre. Jag menar det givetvis inte.

Jag älskar henne såklart. MEN fyfan va tröttsamt det är. Hon vägrar sova. Jag blir allt tröttare. denna veckan har jag varit urtrött på dagarna. Jag kan inte sova på natten. Tjock, klumpig och stel. Vaknar av att jag måste kissa, måste vända mig i sängen, måste äta, får kramp i vaden, har dreglat ner hela kudden osv. Jag sover skitdåligt. Gravid i vecka 32. Det är väl så det är. Börjar bli ordentligt skitjobbigt nu. Därför är den lilla stund A sover varje dag guld värd. Oftast har jag inte specifika planer på vad jag ska göra när hon somnar, men idag har jag tänkt "måtte hon somna snart så jag kan få VILA" och bara därför så vägrar hon. Jag måste ha tänkt för högt.

Nu verkar det dock tyst från hennes rum Kan hon ha somnat? kan jag ha sån tur? Då kommer det säkert nån jävel å ringer på dörren snart :(