Vi  fick avslag på socansökan. Tydligen hade hasse en del pengar i fonder och på konton och jag hade en del i aktier. Detta visste vi ju men de är ju låsta, vi kommer ju inte åt dem. skulle fixa så att banken styrker att vi inte kommer åt dem så skulle vi ansöka på nytt. Fick mitt hyresintyg av soc också, men eftersom vi fick avslag på ansökan så fick hon skriva ett totalt intetsägande. Det står typ att om Linn söker socialbidrag och bedöms vara berättigad bistånd så kommer hon få pengar enligt norm och därmed till rimlig hyra. Det garanterar ju INGENTING. Det är för många OM. Frågan är om det intyget räcker (tillsammans med skilsmässobevis och bodelningsavtalet som jag var och fixade med advokat) för att hyresvärdens jurist ska kolla på det och besluta att jag får ta över lägenheten. Jag har rätt till den enligt lag om vi i vårt bodelningsavtal skriver att den ska tillskiftas mig, skriver under båda två och visar för hyresvärden. Men hyresvärden har egna regler, att ingen bidragstagare eller studerande ska få teckna kontrakt hos dem. Detta tycker jag är konstigt, skulle deras regler stå över lagen? Deras regler kan gälla vid nyteckning av kontrakt, men när det kommer till överlåtelse av lägenhet vid skilsmässa så har den part som är i störst behov av makarnas gemensamma lägenhet rätt till den.

Jag vet inte vad jag ska göra. Socansökan var ju gemensam (eftersom skilsmässan inte går i genom förrän augusti) och jag kan inte söka bidrag för mig själv förrän 2 veckor innan den går i genom. Jag söker jobb för fullt men chansen att hitta något fast inom kort (som hyresvärden kräver) är minimal. Om jag blir nekad lägenheten så säger hasse upp den omedelbart och då har jag väldigt kort tid på mig. Hur fan ska detta sluta? Soc har som sagt erbjudit mig en campingplats om vi blir bostadslösa. HA! Jag tänker inte utsätta mina barn för det. En campingstuga, vad gör jag om nea blir hungrig på natten och vill ha välling? ska jag lämna sovande alice ensam och gå till gemensamma köket och fixa det då, lämna båda två eller väcka alice och ta med mig båda? Inget av det funkar ju. Trangiakök kanske? Mitt i natten? nej. Och miljön? det blir vi och en massa a-lagare. Hur skulle jag kunna söka jobb och lägenhet från en campingplats? alla möblerna? Nej. Där går gränsen. Då skulle de få flytta till pappa (tanken gör ont) där de kan få stabilitet. 

Jag ringde mamma för tips och råd angående alice som är så trotsig att jag inte vet vad jag ska göra. Jag frågade varför det bara är hos mig hon krånglar så. Mamma svarade att jag är för stressig och arg och allt vad det var. Mitt självförtroende är i botten, kanske mår de dåligt hos mig då. Blev arg och sa till henne "ja men då är dt väl bättre att de flyttar då". Då började hon skrika på mig och sen la hon på luren. Efter vårt samtal skrev jag till henne "du förstår ingenting av detta. du låter mig aldrig förklara och är inte det minsta intresserad av hur jag känner. tror du på allvar att barnen mår bra när jag själv mår så dåligt? tror du vi mått bra av att bo hos dig när du haft dina problem? Då tror du fel! Om du visste hur många ärr och hur mycket problem i vuxna livet jag hade sluppit om du valde att ta hjälp under min uppväxt istället för att vara så förbannat präktig. Jag är så trött på att aldrig få tala om mina sår och hur jag känner". som svar fick jag "Jag gav aldrig upp iallafall. och ärr kan du prata med din far om. han ljög sig till allt. som han fortfarande ljuger om. fast det finns svart på vitt på papper. prata med honom om ärr. kanske du fick när du var vittne till att jag fick stryk av honom". därefter skrev hon "ska susanne få rätt? (sen citerade hon en sak susanne sa för 2 år sen som jag blev jävligt sårad över:) hon som inte klarar 1, hur ska hon klara 2?" 

Pang så var man på botten igen. 

Jag tänker aldrig någonsin ge upp mina barn, jag älskar dem, de är mitt liv. Jag vill av hela mitt hjärta att de ska bo hos mig men inte till vilket pris som helst, inte till ett pris som barnen får betala!