Jag är allmänt sur och grinig. Hela tiden. På allt.

Exempel, just nu försöker jag natta Alice. Ber Hasse vara tyst under nattningen men jag tror inte han vet vad tyst betyder. Känns som han tror att man är tyst sålänge man kniper käft, kvittar om man river väggarna i rummet. Man är tyst så länge man kniper.

Jag springer in och ut från ALices rum där hon ligger och skriker. Öppnar dörren till toa, nej men oj, där sitter Hasse och skiter med olåst dörr och en tidning! Och jag kämpar som en gnu! Usch vad arg jag blir.

Får man verkligen bara gå och sätta sig på dass med en tidning och skita när någon annan sliter fan av sig?

Jag: Ska du skita nu? och spola när hon somnat? och väcka henne?

Hasse: Jag hängde upp tvätten för fan! Jag ska inte spola!

Inte spola? Är jag dum eller är det äckligt? 

Irriterande.

Och det är irriterande att det luktar illa överallt. Att jag mår illa hela tiden.

Jag är så irriterad.